Här sitter jag...

Mysfaktorn är på topp, jag sitter vid datorn med levande ljus i stället för kontorslampan tänd, och lyssnar på kvällens dämpade ljud. Mumlandet från tv:n som står på där nere, lite blandat med ljudboken som går inne i sovrummet där sambon ligger och ska sova för han ska upp och jobba i natt. Hundarna som tassar runt och dricker lite vatten, och barnen som hostar till lite då och då. De är lite småförkylda, som så många andra nämligen.

Jag har testat att pyssla lite med pärlor ikväll, jag tillhör de få som aldrig testat göra armband med nabbipärlor annat än att trä dem på rad bara, så jag testade att göra en variant med flera rader, väldigt lätt, men svårt nog för en klant som mig att lyckas göra fel i början (eftersom jag alltid måste krångla till allting och började direkt med att göra mönster så tog jag fel färg en gång och missade detta..) men jag gör om och gör rätt imorgon tror jag. Det var i alla fall skoj att testa!

Dagen har i övrigt varit en "sån där" dag då jag lyckats klanta till massor av småsaker. Började bra med att jag lyckades försova mig så att sonen inte kom i tid till skolan, de ringde efter honom 1,5 timma efter skolstart, och då låg jag och sov sött! Skickade upp sambon för att få iväg honom till skolan och somnade själv om, och detta trots att jag visste att jag stämt träff med en vän för att leka med Heepa. När hon plingade på dörren sov jag. Igen. Sambon var dock vaken och väckte mig, så tio minuter försenade gick vi iväg. Det blev trevligt, men jag kände redan då att detta var ingen bra dag att göra saker på.

Mycket riktigt så fortsatte dagen i samma anda. Bildörrens lås gav upp, så jag fick sitta och hålla i den hela vägen ut till stallet. Stallägaren hade flyttat på hästarna så jag ställde in en häst i fel box. Lucas drygar sig till och från, och jag lyckades till och med reta upp en person lite men det berodde mer på trötthet än något annat visade det sig, som tur var.
Tja... för att avrunda så har jag ont i höften och magen men jag är ganska glad ändå faktiskt. Jag hade väntat mig att den här dagen skulle vara betydligt värre, jag råkade sparka ut hundarnas vattenskål för en stund sedan, men eftersom jag försökt ta det lugnt så verkar det som oturen varit lite lagom begränsad i alla fall. Jag hoppas att morgondagen blir bättre!

Återhämtning

Jag har fått hem Peter, äntligen. Så nu har vi "återhämtat" oss lite därav den dåliga bloggaktiviteten. Det har stått annat på schemat med, som att få hem en ny bil igen (den andra var inte dålig på något vis men denna är större, vilket är bättre för oss) och lite shopping (Pysselsaker igen.. bland annat stickor, garn och virknål samt stoppnålar och sytråd, en sax som klipper vågigt och lite små juldekorationer och sidenband som man kan pyssla med litegrann också. Och lite annat.) och umgänge förstås.

Idag fick jag sova ikapp lite, vaknade11.30 vilket inte var fel!

Nu ska jag bara kvickna till lite, så ska vi åka till stallet och idag ska jag rida lite tänkte jag. Nevvebus stod på mitt schema redan igår, men då hade det blivit någon miss i kommunikationen så då närjag klev ut på stallplanen fick jag beskedet att allt redan var fixat för dagen, även ridningen. Jaha, ok :) Men idag ska jag hjälpa till med en unghäst förutom att jag ska rida själv, så idag vet man att jag kommer!

Så.. först av allt tror jag nog att jag ska masa mig ner till affären och shoppa något som väcker mig lite typ choklad. För jag har ätit frukost och det händer liksom inget. Är fortfarande seeeeeg. Kanske är så i några dagar? Vi får se.

Synen av en lerig häst kan vara ganska trevlig ibland, hur knäppt det än må låta. Och nu har jag väntat länge nog på att åka till stallet som vanligt igen! 

Enklaste kakorna någonsin

Jag snubblade över ett av de absolut enklaste kakrecepten jag hittat. Så här kommer det. För bra för att inte delas!

Du behöver:
2 mogna (gärna lite halvmjuka) bananer
2,5 dl (en stor kopp) havregryn.
Om man vill kan man också hacka lite choklad och ha i smeten. Det är något som jag gärna gör!


Mosa bananerna och blanda med havregrynen och i mitt fall även chokladbitarna.
Klicka upp på en plåt
Grädda i 175 grader i ca 15 minuter.

Klart lagom till kaffet runnit ner. Ta-daaa, spontanfika! Och väldigt barnvänligt också, så klart.

Vad är din ursäkt?

En fitnesstjej vid namn Maria Kang postade en bild för ett tag sedan som väckte många sovande björnar. Själv skrattar jag mest åt hela grejen, men det är samtidigt lite kul för det finns ganska många som "svarat" henne med olika saker som är "deras ursäkt" för att inte se ut som hon..
Här är hennes bild:

 

Jag tycker absolut att hon ser bra ut, ingen diskussion. Men jag undrar i mitt stilla sinne.. hur många har mått dåligt över hennes bild? Jag tror att många skrattar som jag och skakar på skallen. Men jag tror också att det finns ganska så många som faktiskt tar rätt illa vid sig och kan tänkas må väldigt dåligt av att hon verkligen trycker upp i nyllet på folk att hon minsann är så smärt och fin efter tre barn och bara åtta månader efter den sista fötts... 

Jag ska inte döma någon. Men däremot tänker jag ge mitt svar till varför jag inte ser ut som henne, trots att jag bara har två barn! Nämligen detta:

 (Min väldigt trötta hund gör även mig väldigt trött. Och mitt röriga hem tar all min tid, när jag nu råkar vara vaken!)

Kort sagt, jag har viktigare saker för mig än att göra mig snygg. Prioriteringarna är inte samma i mitt liv som i många andras, och det borde vara ok, tycker jag! 

 

Saker mina vänner utan barn tänker hos oss

Jag kan, baserat på hur jag själv tänkte en gång i tiden, gissa hur folk skulle tänka när de kom hem till oss (eller vilken annan barnfamilj som helst) om det är människor som inte har (eller vill ha) barn. Ungefär så här?

• "Så detta är hur det ser ut när man ger upp... Hur får de rum med alla saker? "
• "Direkt när vi åker hem måste vi stanna på affären och köpa kondomer..."
• "Är det där köttfärssås i taket?"
• " Vänta.. åt ungen just en näve chips som låg i soffan? Uää!" 
• " Alltså.. det här stället luktar som en blandning av curry och svettiga gymnastikkläder blandat med lite blöt hund..." 
• "Varför är allt så kladdigt?"
• "Jag trodde det bodde två barn här, inte femton, men det verkar finnas kläder och leksaker till femton.." 
• "När vi kommer till affären tror jag att jag ska köpa extra kondomer åt dem också.. " 
• "Hoppsan, någon hade lämnat en present till mig i toalettstolen.. hur gammal måste man vara för att lära sig spola på nu igen?"
• "Jag måste ut härifrån !"
• "De har en väldigt intressant inrednings....stil?"
• "Jag tyckte det var gulligt att barnen ritade teckningar åt mig, men varför ritar de bara snoppar?"
• "Jag önskar att de hade något att dricka annat än Apelsinjuice, O´boy eller mjölk..  
• "Glöm kondomerna, vi bokar en sterilisering."

Ok jag överdriver en aaaaning. Eller gör jag? :)

Kan själv!

Jag är en evinnerlig snåljåp, i alla fall när det gäller saker som jag faktiskt KAN göra billigt själv. Här är ett sånt exempel. Många har ju ganska gott om bälten, halsband eller liknande saker som behöver hänga. Många av de som har dessa bälten eller halsband är mammor till små barn, som leker med klossar.

Så varför inte passa på att sno några av barnens klossar och måla om dem (jag väljer nog vitt) och helt enkelt skruva ner en krok från en galge i klossen, och spika/skruva fast några enkla krokar på sidorna och därmed fixa flera gånger mer förvaring på en väldigt liten yta?!
Gör ett gäng och ge bort till någon som har mycket såna saker också, de kostar närmare hundringen styck i affären!

Simpelt, men ganska smart. 

En annan variant är att ta en galge i trä med pinne längst ner och hänga några ringar som man hänger duschdraperiet med, på pinnen. Vips har du plats för ett helt gäng scarves på en och samma galge. Otroligt smidigt, och billigt eftersom de flesta har några galgar (eller kan få köpa för ett par kronor på någon second hand affär) och duschdraperiringar brukar kosta runt en tia. Billigare än de 50-100 kr som en liknande lösning kostar i affären.

Ja. Jag är nästan lite nördig vad gäller förvaring och snåltips. Men det är så otroligt onödiga pengar man slänger på vissa saker, när det finns såna enkla lösningar att göra själv.

Ojsan hela dagen försvann

Igår försvann hela dagen för att jag hade en dejt med Heepas kullsyster Heidi och sen blev jag och hundarna lite fotade av en granne också. det, och så vardagligheter som laga mat, bada barn, lägga barn och fixa med tvätt osv tog upp min dag. Men no worries, hinner jag inte blogga på dagen så gör jag det ju på kvällen/natten oftast, för i vanlig ordning har ju Tim somnat och sen vaknat nu på natten, och sen somnar han igen och går sen upp när Lucas ska till skolan ungefär. Så har det varit hela tiden när sambon varit borta. SÅDÄR mysigt med så lite sömn i sträck för mig som har så svårt att somna, men jag verkar börja vänja mig tror jag... :)

Nå. Här kommer några bilder från dagen, samtliga tagna av min granne.

Testade bara om de kunde tänka sig att hoppa upp på kanten, då hoppade de ner i stället! 

 Halvtrötta hundar i trappan vid fotbollsplanen en bit bort. Eller idrottsplatsen kanske är mer rätt.. 

 

(Bilden ovan visar jag bara för den är lite gullig.. när hundarna går i takt är de sjukt söta!)

Kullsystrarna Heidi och Heepa, kanske sista gången de leker tillsammans någonsin.

Heidi tittar in i kameran, Heepa har rumpan till. Så olika, ändå så lika...

Min fina tjej och jag uppe på "vårt" berg ett par minuter hemifrån. 

Såna här bilder är roliga att ha eftersom det finns så få på oss tillsammans...

Typisk Heepagrej, att slickas på hakan. Även det en detalj som jag är glad att ha på bild.

Heepas svårighet har alltid varit att kampa. Men här visar hon att hon KAN. 

Hur stor är Heepa egentligen? Tja, jag är 1,69.. 

Med båda hundarna på skolgården. Vi konstaterade att Heepa liknar hyenan Flin i Lejonkungen!

 Två olika approacher på samma sak. Chappo är lite lat, Heepa mer ambitiös.

Jag är glad att grannen ville ta sig tiden att gå med oss och fota lite, det funkar ju inte så bra att fota sig själv och djur tyvärr. Jag blir nästan lite full i skratt, för nu innan test har jag verkligen ansträngt mig för att få bilder på Heepa i "alla lägen" om hon inte kommer med hem igen. Skulle vara lite antiklimax om hon kom hem igen som någon sa. Ja på ett vis kan det nog kännas lite overkill, kanske men samtidigt är det ju så att jag vill gardera mig om hon inte får  hänga med oss igen. Hellre att jag tar onödigt många bilder innan test än att jag står utan om hon flyttar. 

Chappsingen finns ju kvar hos oss eftersom vi äger honom. Men lite bilder på båda tillsammans är ju alltid kul att ha också. Det är vad jag får jobba på sista två veckorna nu! 

Perfekt Tim-pyssel!

Jag gillar ju att pyssla (ibland i alla fall) och det är ju ännu roligare om barnen kan vara med på ett hörn. Kan det sen bli lite minnessaker eller presenter är det ju bara en bonus, och jag har hittat något som till och med lilla Tim kan vara med och göra, som vi sen kan ge till mormor och morfar i julklapp! Mormor är som jag redan nämnt lite av en sucker för handgjorda saker och säääärskilt om det är barn som gjort dem.

Så här gör man: 

Köp billiga kulor, finns på typ IKEA, Rusta eller Ö&B redan nu. Köp även någon vit färg som är hyfsat lätt att få bort, och sen är det bara att måla barnens händer med vit färg, låta dem greppa en kula och låta det torka för att därefter måla dit detaljer som ögon, näsa, halsdukar, mun och snöflingor. Glöm inte skriva barnets namn och år underst på kulan, det är ju halva grejen. Jag törs lova att i alla fall min mamma kommer spara dessa kulor noga undanstoppade!

Så enkelt och faktiskt, tycker jag, även väldigt fint!

Tack för skogen

Vi har turen att bo bara någon minut ifrån en rätt stor skog (tillräckligt stor för att det ska få plats 15 rådjur som man aldrig märker förrän de hoppar fram rakt framför näsan i alla fall.) och den är en riktig välsignelse vissa dagar. Som idag t ex. Jag bara tog med mig barn och hundar och de rastar sig utan min medverkan. Tim och Lucas leker snällt och hoppar runt mellan berg och stubbar, leker med Heepa och plaskar i "lilla sjön" på berget osv. Så jäkla skönt att slippa engagera sig med att hitta lekkompisar, ta med saker ut osv.
Pinnar, kottar och stenar blir leksaker i barnens händer, stora stenar blir klätterställningar, och balansövningar utförs på stubbar och bergskanter. Jag älskar det. Vi bor "i stan" fast i utkanten, och har ändå så mycket natur utanför dörren i princip.

 

Ett par timmar i skogen, en minuts promenad hem och sen är det lugnt och skönt här hemma i flera timmar då de vilar vid tv:n... även hundarna :) 

Vi har visserligen haft skog nära på nästan alla ställen jag bott förut med, men inte lika stor skog och inte lika nära. Det enda ställe jag kan sakna är nog när vi bodde i Katrineholm, med fem minuters promenad till en strand, och ändå bara en tio-femton minuter lång promenad ner till stan.. Fast det fanns ett riktigt läskigt berg där mitt ibland husen, DET saknar jag INTE. Alla ungar var supersnabba dit varenda dag bara för att alla förbjöd dem att gå dit. Även Lucas...

Halvbra

Människorna i det här klippet är...halvbra på det de gör. Typ. Eller ok. De är totalt galna men samtidigt imponerande. Eller vad säger ni?

Ungdomsfotografen

Idag var det Lucas som fick vara fotograf. Jag ställde in kameran, och placerade ut honom och mig själv och Heepa, och så tryckte han in knappen på kommando :)  Jag har ju nämligen kommit på att det är lite fattigt med bilder på mig och Heepa tillsammans, vilket så klart måste åtgärdas... Imorgon ska en granne leka lite fotograf också om allt går enligt planen, men det är ju aldrig spikat om man inte gör saker själv. Det var ju exempelvis tänkt att jag skulle åka och rida ut på Nevve imorgon, men så blir det nu inte av olika anledningar. Lite småsurt, men shit happens. Ännu en anledning att ha nedräkning till sambon kommer hem.

Jag blir typ aldrig bra på bild, och här ser jag ovanligt trött och sliten ut i allmänhet, men hey, det är ju min verklighet just nu så då får det väl vara så då. JAG bryr mig inte.. :)

Bill Gates budord (och mina)

Bill Gates vet nog vad han snackar om när det gäller framgång. Jag kan håller definitivt med honom i vartenda ord av detta: 

1. Livet är orättvist, vänj dig.

2. Världen bryr sig inte om ditt själv­förtroende. Världen förväntar sig att du ska prestera något innan du kan luta dig tillbaka och må bra.

3. Du kommer inte ha en fet månadslön direkt efter gymnasiet. Du kommer inte att bli VD med fin bil innan du förtjänar det.

4. Om du tycker att din lärare är jobbig: Vänta tills du får en chef.

5. Att jobba i gatukök eller som städare är inte under din värdighet. Dina far- och morföräldrar hade ett namn för det – de kallade det för möjligheter.

6. Om du strular till det: Skyll inte ifrån dig, lär av dina misstag.

7. Din skola kanske inte tror på vinnare och förlorare, de kanske ger alla nya chanser hela tiden. Detta liknar inte någonting i det verkliga livet.

8. Innan du var född, var dina föräldrar inte så tråkiga som de är nu. De blev sådana för att de måste betala dina räkningar, städa efter dig, tvätta dina kläder och lyssna på dig när du pratar om hur cool du tror du är. Så innan du räddar regnskogen från parasiter som dina föräldrars generation, prova att städa garderoben i ditt eget rum.

9. Livet är inte uppdelat i terminer. Du kommer inte ha några sommarlov och väldigt få arbetsgivare är intresserade av att hjälpa sina anställda hitta sig själva. Gör det på din egen fritid.

10. TV är inte på riktigt. I verkliga livet måste folk faktiskt lämna kaféet och gå till jobbet.

11. Var snäll mot nördarna. Chansen är stor att du kommer att jobba åt en.

Det är HELT ok att länka till inlägget om man håller med i detta! 

Pärlan

Idag har mitt stora stöd varit Heepa. Jag har varit totalt slut alla kategorier och nu är det fan inte kul längre. Jag vill BARA vara ifred och sova. Men det funkar ju inte riktigt med två kids och fem hårbollar (även om tre av hårbollarna bara behöver släppas in eller ut) så jag har samordnat saker så att jag fått flera saker gjorda i samma veva så att säga. Det är nog kanske en skada från alla år i stall, för där effektiviserar jag alltid eftersom det blir väldigt mycket spring annars.
Alltså har jag "vallat" Tim så han har fått vara ute och leka samtidigt som hundarna rastats, och så har jag tagit en sväng förbi affären på vägen när jag letade efter Lucas osv.

Jag har hela tiden fått berömma mig själv för att jag gjort minsta lilla vardagliga sak, även att kasta soppåsen känns övermäktigt, men å andra sidan är jag oerhört nöjd med att ha gjort det... Man får se det positiva i den mån det går.
Men det ÄR lite typiskt att saker går sönder, försvinner osv när man är helt slut. Som tur är så har det fixat sig allt eftersom, men jag som från början hade planen att röja och greja hemma så det var fint när sambon kommer hem, har helt enkelt övergett den planen helt, för det lär jag inte orka. Inte ens i närheten.
Jag får helt enkelt göra det när han kommit hem och jag är ensam hemma lite mer. Jag är lite handikappad, jag kan verkligen inte göra saker med folk runt mig. Bortskämt kallas det visst tror jag?

Houston, we have a problem...

Alltså... nu när sambon inte är hemma sköter jag ruljangsen själv. Inget konstigt med det, jag har ju för sjutton varit ensamstående när Lucas var liten, det är på många vis enklare nu än det var då, nu kan jag ju be Lucas att hjälpa mig med saker, vilket jag knappast kunde då. Men ändå är jag totalt sönder av trötthet. Jag hajar inte hur jag ska orka de här sista dagarna?!
Grejen är den att jag måste upp för att skicka Lucas till skolan och kissa hundarna. När jag gör det, så vaknar Tim av att jag går ner för trapporna. Eller hundarna, jag vet inte, men något väcker honom i alla fall. Hade jag däremot inte behövt väcka Lucas hade både jag och hundarna stannat uppe och då ingen går i trappan så vaknar inte Tim före tio på förmiddagen.
Men när jag måste ner, då är han vaken, och somnar INTE om. Klockan är då ungefär åtta på morgonen. Vilket är en helt ok tid att vakna, om man inte råkar vara som mig.

Jag klarar att underhålla honom och greja med det jag ska på dagen, men jag DÖR vid femtiden på eftermiddagen. VARJE dag. (Även när sambon är hemma) Och så håller det i sig till ca kl 22. Fem timmar i komaliknande vakenhet. Jag minns alltså knappt vad jag gör eller säger. Jag käkar för att inte somna.
Sen PING klockan 22.30 så blir jag klarvaken vilket är ganska skönt för då brukar hundarna få sista nattkissningen, men ett problem uppstår: Även om jag bara kissar dem på vår baksida och inte tar någon regelrätt promenad med dem, så slår det över. Övertröttheten gör att jag inte kan somna. Jag blir i stället hyperstressad. 
Problemet är att jag då kan sitta uppe till fem på morgonen och vara kanonpigg bara sådär. Vilket resulterar i sömnbrist på dagen, som alltså förvärrar min trötthet vid fem och framåt. Ond cirkel.

Det funkar ett tag. Men inte hur länge som helst. Jag skojar inte om jag säger att jag har ångest över att det är så många dagar kvar till pappa i familjen kommer hem... hur ska jag bryta cirkeln?! Jag har ingen som helst energi att prata med folk, än mindre träffa någon. Jag har ingen lust att ta insomningsmedicin eller sömnmedicin då den dels är gammal och dels blir jag som en levande död av den. (minnesluckor, avdomnad kropp, synrubbningar och balansen sätts ur spel, vilket är direkt olämpligt när man har en trappa i hemmet)

Den här synen längtar jag ihjäl mig efter varje dag. Bild från ikväll. Trött sötnos.

När jag VILL sova, då tvärvägrar Tim. När han äntligen lägger sig och är trött, då är jag inne på övertrötthet och KAN inte sova. Lucas kan jag säga godnatt till och lägga mig, det spelar ingen roll. Men Tim.. nej. Det funkar inte.

Ja. Jag klagar lite idag. Men det är tillåtet, för mitt liv är inte bara gulligt hela tiden. Fast jag kan bjuda på en smågullig bild från idag! För att fotografering är en sak som jag ägnar mig åt när jag försöker hålla mig vaken...

Heepa fick spader på att jag hängde hennes leksak i trädet, och försökte döda trädet för att få ner den. Knashund! Hon förgyller mina dagar och ger mig lite energi, för hon får mig alltid att skratta. Det är välbehövligt!

Julklappar i år igen

Det finns inte mycket som jag ogillar så mycket som julklappar. Inte själva givandet eller att få heller förstås. Men just det där att komma på vad man ska ge till folk. Och att hitta det, och helst till ett vettigt pris med.
Jag funderar STARKT på att försöka göra i alla fall några av årets klappar själv, dels blir det lite billigare, och dels vet jag att många av de jag ger klappar uppskattar när man lägger lite energi på det man ger. Hellre en handgjord grej än fem köpta, ungefär.
Så.. vad ska man göra då?

Tja, min mamma tillhör de där som alltid har frukt hemma, så henne funderar jag på att göra en fruktkorg till. Antingen om jag får ihop någon som är flätad (verkar hyfsat lätt faktiskt) eller om jag hittar rätt sorts galgar så blir det en sån som här nedanför, i trä.

Skålar är också något som funkar hemma hos mina föräldrar, och min pappa vill ha ett "femtiotalsrum" så jag tänkte faktiskt fynda några gamla LP-skivor från någon second hand och göra skålar av dessa genom att stoppa dem i ugnen ovanpå en mugg eller liknande. Då smälter de och blir rätt snygga skålar, perfekt för snacksen i baren i det där rummet.

Trolldeg kan man göra fina ramar av, och sätta in bilder av barnbarnen i en egengjord ram är något som jag vet att mamma skulle uppskatta mer än en köpt ram. Göra lite blommor och måla bara så är det klart.

Till barnen kan man göra lampor, myslampa av klädnypor eller en taklampa av snören t ex. Lätt att göra personligt med färg och kanske limma dit lite figurer av trolldeg också.
Lucas kan nog uppskatta en prylhylla även om den är gjord av toarullar, så länge man målar den, och det gör man ju så klart! Och en hemmasydd vetekudde är inte heller fel. Jag är ingen stjärna på att sy, men lite kan jag ändå få ihop, och grannen har en symaskin som jag kan låna.

 Ja.. som ni ser så finns det lite funderingar, och känner jag mig själv rätt så blir det nog troligen både en och flera av dessa saker som hamnar under granen i år :)

Fotogenisk

När jag ändå sitter här mitt i natten så kan jag ju dela med mig av vår fotogeniska hund lite mer, jag tog ju en drös bilder på henne igår.

Fina fina Heepahunden ❤

 Jag har delat de här bilderna i Schäfergrupper på Fb och hon har fått en hel del beröm, med rätta :)