Ojsan hela dagen försvann

Igår försvann hela dagen för att jag hade en dejt med Heepas kullsyster Heidi och sen blev jag och hundarna lite fotade av en granne också. det, och så vardagligheter som laga mat, bada barn, lägga barn och fixa med tvätt osv tog upp min dag. Men no worries, hinner jag inte blogga på dagen så gör jag det ju på kvällen/natten oftast, för i vanlig ordning har ju Tim somnat och sen vaknat nu på natten, och sen somnar han igen och går sen upp när Lucas ska till skolan ungefär. Så har det varit hela tiden när sambon varit borta. SÅDÄR mysigt med så lite sömn i sträck för mig som har så svårt att somna, men jag verkar börja vänja mig tror jag... :)

Nå. Här kommer några bilder från dagen, samtliga tagna av min granne.

Testade bara om de kunde tänka sig att hoppa upp på kanten, då hoppade de ner i stället! 

 Halvtrötta hundar i trappan vid fotbollsplanen en bit bort. Eller idrottsplatsen kanske är mer rätt.. 

 

(Bilden ovan visar jag bara för den är lite gullig.. när hundarna går i takt är de sjukt söta!)

Kullsystrarna Heidi och Heepa, kanske sista gången de leker tillsammans någonsin.

Heidi tittar in i kameran, Heepa har rumpan till. Så olika, ändå så lika...

Min fina tjej och jag uppe på "vårt" berg ett par minuter hemifrån. 

Såna här bilder är roliga att ha eftersom det finns så få på oss tillsammans...

Typisk Heepagrej, att slickas på hakan. Även det en detalj som jag är glad att ha på bild.

Heepas svårighet har alltid varit att kampa. Men här visar hon att hon KAN. 

Hur stor är Heepa egentligen? Tja, jag är 1,69.. 

Med båda hundarna på skolgården. Vi konstaterade att Heepa liknar hyenan Flin i Lejonkungen!

 Två olika approacher på samma sak. Chappo är lite lat, Heepa mer ambitiös.

Jag är glad att grannen ville ta sig tiden att gå med oss och fota lite, det funkar ju inte så bra att fota sig själv och djur tyvärr. Jag blir nästan lite full i skratt, för nu innan test har jag verkligen ansträngt mig för att få bilder på Heepa i "alla lägen" om hon inte kommer med hem igen. Skulle vara lite antiklimax om hon kom hem igen som någon sa. Ja på ett vis kan det nog kännas lite overkill, kanske men samtidigt är det ju så att jag vill gardera mig om hon inte får  hänga med oss igen. Hellre att jag tar onödigt många bilder innan test än att jag står utan om hon flyttar. 

Chappsingen finns ju kvar hos oss eftersom vi äger honom. Men lite bilder på båda tillsammans är ju alltid kul att ha också. Det är vad jag får jobba på sista två veckorna nu! 

Perfekt Tim-pyssel!

Jag gillar ju att pyssla (ibland i alla fall) och det är ju ännu roligare om barnen kan vara med på ett hörn. Kan det sen bli lite minnessaker eller presenter är det ju bara en bonus, och jag har hittat något som till och med lilla Tim kan vara med och göra, som vi sen kan ge till mormor och morfar i julklapp! Mormor är som jag redan nämnt lite av en sucker för handgjorda saker och säääärskilt om det är barn som gjort dem.

Så här gör man: 

Köp billiga kulor, finns på typ IKEA, Rusta eller Ö&B redan nu. Köp även någon vit färg som är hyfsat lätt att få bort, och sen är det bara att måla barnens händer med vit färg, låta dem greppa en kula och låta det torka för att därefter måla dit detaljer som ögon, näsa, halsdukar, mun och snöflingor. Glöm inte skriva barnets namn och år underst på kulan, det är ju halva grejen. Jag törs lova att i alla fall min mamma kommer spara dessa kulor noga undanstoppade!

Så enkelt och faktiskt, tycker jag, även väldigt fint!

Tack för skogen

Vi har turen att bo bara någon minut ifrån en rätt stor skog (tillräckligt stor för att det ska få plats 15 rådjur som man aldrig märker förrän de hoppar fram rakt framför näsan i alla fall.) och den är en riktig välsignelse vissa dagar. Som idag t ex. Jag bara tog med mig barn och hundar och de rastar sig utan min medverkan. Tim och Lucas leker snällt och hoppar runt mellan berg och stubbar, leker med Heepa och plaskar i "lilla sjön" på berget osv. Så jäkla skönt att slippa engagera sig med att hitta lekkompisar, ta med saker ut osv.
Pinnar, kottar och stenar blir leksaker i barnens händer, stora stenar blir klätterställningar, och balansövningar utförs på stubbar och bergskanter. Jag älskar det. Vi bor "i stan" fast i utkanten, och har ändå så mycket natur utanför dörren i princip.

 

Ett par timmar i skogen, en minuts promenad hem och sen är det lugnt och skönt här hemma i flera timmar då de vilar vid tv:n... även hundarna :) 

Vi har visserligen haft skog nära på nästan alla ställen jag bott förut med, men inte lika stor skog och inte lika nära. Det enda ställe jag kan sakna är nog när vi bodde i Katrineholm, med fem minuters promenad till en strand, och ändå bara en tio-femton minuter lång promenad ner till stan.. Fast det fanns ett riktigt läskigt berg där mitt ibland husen, DET saknar jag INTE. Alla ungar var supersnabba dit varenda dag bara för att alla förbjöd dem att gå dit. Även Lucas...

Halvbra

Människorna i det här klippet är...halvbra på det de gör. Typ. Eller ok. De är totalt galna men samtidigt imponerande. Eller vad säger ni?

Ungdomsfotografen

Idag var det Lucas som fick vara fotograf. Jag ställde in kameran, och placerade ut honom och mig själv och Heepa, och så tryckte han in knappen på kommando :)  Jag har ju nämligen kommit på att det är lite fattigt med bilder på mig och Heepa tillsammans, vilket så klart måste åtgärdas... Imorgon ska en granne leka lite fotograf också om allt går enligt planen, men det är ju aldrig spikat om man inte gör saker själv. Det var ju exempelvis tänkt att jag skulle åka och rida ut på Nevve imorgon, men så blir det nu inte av olika anledningar. Lite småsurt, men shit happens. Ännu en anledning att ha nedräkning till sambon kommer hem.

Jag blir typ aldrig bra på bild, och här ser jag ovanligt trött och sliten ut i allmänhet, men hey, det är ju min verklighet just nu så då får det väl vara så då. JAG bryr mig inte.. :)

Bill Gates budord (och mina)

Bill Gates vet nog vad han snackar om när det gäller framgång. Jag kan håller definitivt med honom i vartenda ord av detta: 

1. Livet är orättvist, vänj dig.

2. Världen bryr sig inte om ditt själv­förtroende. Världen förväntar sig att du ska prestera något innan du kan luta dig tillbaka och må bra.

3. Du kommer inte ha en fet månadslön direkt efter gymnasiet. Du kommer inte att bli VD med fin bil innan du förtjänar det.

4. Om du tycker att din lärare är jobbig: Vänta tills du får en chef.

5. Att jobba i gatukök eller som städare är inte under din värdighet. Dina far- och morföräldrar hade ett namn för det – de kallade det för möjligheter.

6. Om du strular till det: Skyll inte ifrån dig, lär av dina misstag.

7. Din skola kanske inte tror på vinnare och förlorare, de kanske ger alla nya chanser hela tiden. Detta liknar inte någonting i det verkliga livet.

8. Innan du var född, var dina föräldrar inte så tråkiga som de är nu. De blev sådana för att de måste betala dina räkningar, städa efter dig, tvätta dina kläder och lyssna på dig när du pratar om hur cool du tror du är. Så innan du räddar regnskogen från parasiter som dina föräldrars generation, prova att städa garderoben i ditt eget rum.

9. Livet är inte uppdelat i terminer. Du kommer inte ha några sommarlov och väldigt få arbetsgivare är intresserade av att hjälpa sina anställda hitta sig själva. Gör det på din egen fritid.

10. TV är inte på riktigt. I verkliga livet måste folk faktiskt lämna kaféet och gå till jobbet.

11. Var snäll mot nördarna. Chansen är stor att du kommer att jobba åt en.

Det är HELT ok att länka till inlägget om man håller med i detta! 

Pärlan

Idag har mitt stora stöd varit Heepa. Jag har varit totalt slut alla kategorier och nu är det fan inte kul längre. Jag vill BARA vara ifred och sova. Men det funkar ju inte riktigt med två kids och fem hårbollar (även om tre av hårbollarna bara behöver släppas in eller ut) så jag har samordnat saker så att jag fått flera saker gjorda i samma veva så att säga. Det är nog kanske en skada från alla år i stall, för där effektiviserar jag alltid eftersom det blir väldigt mycket spring annars.
Alltså har jag "vallat" Tim så han har fått vara ute och leka samtidigt som hundarna rastats, och så har jag tagit en sväng förbi affären på vägen när jag letade efter Lucas osv.

Jag har hela tiden fått berömma mig själv för att jag gjort minsta lilla vardagliga sak, även att kasta soppåsen känns övermäktigt, men å andra sidan är jag oerhört nöjd med att ha gjort det... Man får se det positiva i den mån det går.
Men det ÄR lite typiskt att saker går sönder, försvinner osv när man är helt slut. Som tur är så har det fixat sig allt eftersom, men jag som från början hade planen att röja och greja hemma så det var fint när sambon kommer hem, har helt enkelt övergett den planen helt, för det lär jag inte orka. Inte ens i närheten.
Jag får helt enkelt göra det när han kommit hem och jag är ensam hemma lite mer. Jag är lite handikappad, jag kan verkligen inte göra saker med folk runt mig. Bortskämt kallas det visst tror jag?