Visar inlägg med etikett Bloggigheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bloggigheter. Visa alla inlägg

måndag 4 november 2013

Det där hetsandet...

Jag har bloggat i flera år, om olika saker och på olika bloggplattformar. Mycket har varit olika på varje ställe, men en sak förändras sällan i bloggosfären i allmänhet, och det är hetsjakten på läsare. Alla vill bli nya Kissie eller Blondinbella. Få massor av läsare och uppmärksamhet. Det är liksom där målet ligger för många.
Vägen dit är inte spikrak, det kan jag säga redan här och nu. För att få folk att titta in så måste man nästan alltid provocera, för tro mig, att skriva bra svenska, ha fin design och trevliga bilder och superbra och regelbunden uppdatering med varierat innehåll, det är ingen garanti för bra statistik. Det är snarare så att de som sticker ut lite på något vis lyckas bättre.

 Det här kan jag hålla med om. Jag tar mig rätten att skriva om det jag vill, även om det provocerar. Men jag gör det inte varje dag och hela tiden, det skulle vara för jobbigt för både mig och läsarna.


Kissie-provokation är hennes mellannamn. Från idiotuttalanden om det mesta till att fixa tuttarna och vara allmänt dryg och elak, så fixade hon ett ganska stort antal läsare under lång tid. Hon må vara blond men inte blåst.

Blondinbella-fröken helylle har ju ofta provocerat med kläder och "strö pengar"-inlägg, fester och mycket annat. Men inte speciellt mycket elakheter, vilket är snyggt jobbat måste jag nog säga. Jag gillar inte hennes blogg, men jag gillar hennes driv.

Lady Dahmer-postpatriarkal feministfitta som hon själv kallar sig, är ju allt annat än medhårs när det gäller många saker. Hon tycker saker och hon argumenterar för dem. Från att ha varit en ganska ordinär småbloggare har hon gått till att vara en tämligen stor bloggare med mycket inflytande som synts både i tv och tidningar. Det är svårt att hävda att hon INTE är provocerande, men jag tycker hon provocerar ganska snyggt ändå.

Egoina-gjorde det "inne" att vara anonym, även när man syns på bild. Jag tror att själva grejen att hon inte avslöjade sitt namn på flera år var ganska provokativt för många.

Foki må ha en blogg där det mesta är sött och gulligt för det mesta, och det i sig är ju verkligen inget att klaga på, men det lär nog provocera en och annan som retar sig på att man aldrig får se något negativt. För som vi alla vet, man kan alltid reta sig på något! Jag känner i alla fall tio pers som återkommer dit för att hon "provocerar" med sina resor över jorden och att hon är så läskigt positiv hela tiden. Och håller sig pinnsmal trots alla inlägg med godis, glass och onyttigheter. Ojoj.

Kort sagt.. alla provocerar, åtminstone någon. Det hör nog till skulle jag tro. Själv går jag inte in för att provocera, jag känner att det är löjligt att medvetet jaga läsare så, och erfarenheten säger mig att de som kommer för att de provocerats sällan återkommer om man inte provocerar varenda dag. Och även om jag säkert kan uppfattas som provocerande för vissa (jag ammade inte mina barn, jag tycker genus är fjolligt, jag tycker det är fånigt att det är "tabu" att visa en mensbinda på bild osv) så är det inget jag skulle orka vara dagligen. No way!
Jag tycker dessutom att det nog kan finnas en och annan fördel med att inte ha en megastor blogg. T ex skulle jag nog känna att det var jobbigt att bli igenkänd var jag än gick, det finns skäl till att jag först nu, efter ca fyra år i den här stan börjar få ett umgänge och därmed till och med finner mig själv hejande på folk på stan ibland. Jag är lite av en social ensamvarg. Kan föra mig, men föredrar att vara ensam för det mesta.

Men ja. Statistiken är som sagt en grej som väldigt många hakar upp sig på. Det är "viktigt" att ha många besökare. Det är inte så för mig, men för många andra. Jag hade faktiskt hellre sett att de som kan skriva bra och lägger tid på läsvärda och trevliga inlägg fick mer uppmärksamhet än de som vet hur man trampar folk på tårna. Bjud på lite länkningar, ge cred till andra som skriver vettiga saker. Det tror jag skulle kunna bidra till ett trevligare liv som bloggare. Så små saker gör så stor skillnad!

Vad tycker du?







PS: Inlägget är inspirerat av Erika. Tack! Ds

torsdag 24 oktober 2013

Att oja sig över naturliga saker som mens?

Jag förstår mig inte riktigt på hur folk är funtade. Mens är naturligt. Det är jävligt bökigt och jobbigt och medför både moodswings och sötsug och mycket annat. Men att det skulle föra med sig idioter var lite otippat. Att kalla mig för en kass förälder bara för att jag väljer att gå lite längre än gemene man när jag illustrerar ett inlägg i en blogg där mina barn också figurerar, det känns lite sådär.
Det får mig att fundera på hur man orkar sitta och överanalysera och tänka ut worst-case-scenarios för hur barnens föräldrar och kompisar ska sitta och googla fram bilder på en blodig binda och inse att "DAMN, den finns på samma blogg som ungen i klassen.. vad ÄR det för miffon?"

Folk tar sig rätten att tycka saker, det är jag helt med på. Alla har vi åsiktsfrihet. Men att en bild på en blodig binda (dessutom i ett helt annat inlägg som inte är i direkt närhet till det där barnens bilder finns med) ska vara nog för att jag ska "kränka" barnen det är så jävla mycket BULLSHIT så det blir komiskt. Det är inte tal om att barnen blir kränkta av att jag lägger en blodig mensbindebild på bloggen. Det är snarare tal om att de korkskallar som TROTS SKRIFTLIGA VARNINGAR för vad man kan mötas av, klickar sig in på bloggen, blir förfärade och kränkta av att någon äcklig jävel visar en så intim grej som en blodig binda.
Hade jag undrat om jag fått missfall, då hade det varit heeeeelt ok, har jag förstått. Men eftersom jag nu inte tillhör de där som tror att världens läkarexpertis sitter på FL dagarna i ända så skulle jag aldrig förlita mig på deras omdöme. Inte heller skulle jag outa ett missfall på ett forum. Bara som en parantes alltså...

Jag blir lite förfärad. Mina barn växer upp omgiven av bortskämda snorungar som inte har hyfs och vett, och de uppfostras av så kallade pedagoger som sitter och skäller på varenda människa som säger till sitt barn på ett mer rejält sätt än att de får ett leende och "neej, så får man INTE göra, då blir kompisarna ledsna"  när de smackar till någon förbipasserande med en spade i skallen eller liknande.
Och ni klagar på vilka bilder man illustrerar inläggen med på en liten jäkla blogg i nätets utkant? Bra prioriteringar!