Ungdomsfotografen

Idag var det Lucas som fick vara fotograf. Jag ställde in kameran, och placerade ut honom och mig själv och Heepa, och så tryckte han in knappen på kommando :)  Jag har ju nämligen kommit på att det är lite fattigt med bilder på mig och Heepa tillsammans, vilket så klart måste åtgärdas... Imorgon ska en granne leka lite fotograf också om allt går enligt planen, men det är ju aldrig spikat om man inte gör saker själv. Det var ju exempelvis tänkt att jag skulle åka och rida ut på Nevve imorgon, men så blir det nu inte av olika anledningar. Lite småsurt, men shit happens. Ännu en anledning att ha nedräkning till sambon kommer hem.

Jag blir typ aldrig bra på bild, och här ser jag ovanligt trött och sliten ut i allmänhet, men hey, det är ju min verklighet just nu så då får det väl vara så då. JAG bryr mig inte.. :)

Ännu en helnatt

Jag förstår inte riktigt vad som pågår här hemma, i vanliga fall så vaknar ingen av ungarna på natten, men nu är det ett jäkla spring. Lucas har vaknat flera gånger och varit törstig och kissnödig och gud vet allt, och Tim vaknade ungefär samtidigt som Lucas äntligen somnade en gång för alla. Nu är klockan nästan fyra och han har varit vaken ett par timmar och vägrar vara tyst om han inte får se på tv, och med tanke på att Lucas ska upp till skolan har jag inte så mycket till val, han får se på tv i soffan för att storebror ska få sova. Det är ju sjukt!
Manipulerad av en fyraåring?!

 Otrött fyraåring på dagen igår. Han BORDE vara trött. Han var ute, han lekte, han sov inte länge..

Jag tror att det är så att det är pappas frånvaro som stör Tim. Det är inte som det ska. Jag antar att jag får vara glad att han inte är ledsen och gråter konstant eller så i alla fall. Alltid något. Han är ganska stillsam och lugn, men ändå.. jag blir galen! Visst kan jag vara trött i vanliga fall, absolut. Men de dagar som den här frånvaron pågått så känns det som att jag gått i koma konstant nästan?!
Blir OERHÖRT intressant att se hur det går i övermorgon, har bestämt mig för att lämna Tim på dagis över dagen och se om det hjälper för att få honom "på banan" igen. Själv ska jag dejta en granne som ska få hänga med till stallet den dagen. På morgonen. Vid halv tio. Hur tänkte jag där? HAHAHA. Jag kommer sova som en gris!
Eller ja.. i alla fall kommer jag vara i zombieskick ungefär.. om det fortsätter så här så...

Nåja. Ska gå ner och se om han håller på att somna.. skulle vara trevligt så jag kan lägga mig, jag har lovat att fota grannens Jack Russel imorgon mitt på dagen någon gång...

Nattvak

Tjahapp, det var nog lite meningen att jag skulle slockna på soffan förut när jag gjorde det, för nu har båda barnen vaknat och sitter nere och kollar på tv halv två på natten. Tim hostade och snorade och vaknade av det, och Lucas vaknade och var kissnödig och ville så klart vara uppe när Tim fick vara det.. Jag har inte så mycket emot att de är vakna faktiskt, det bäddar ju för sovmorgon, något som passar den här morgontrötta mamman, haha.
Själv är jag mitt piggaste jag just nu så det är lugnt. Jag skulle kunna vara vaken med dem varje natt om jag bara fick sova till ett på dagen sen, helt klart. Jag har konstaterat det förr och gör det igen; jag går på Australientid!

Avrundar med en liten random bild på Lucas och min förrförra hund, Axa. Den togs 2006, känns som igår!

Man kan ändra sig fort ibland

Lucas: "Mamma, nu när Peter inte är hemma då är jag MANNEN I HUSET, eller hur? Tim är väl för liten?"
Jag: "Haha ja det är du nog. Vad bra, då har jag ju någon som diskar och hänger tvätten precis som Peter brukar göra även nu när han är borta då! "
Lucas: "Men mamma, jag är ju bara ett BARN!"

 Ibland vänder de snabbt må jag säga!

 

Något för alla föräldrar?

När man åker till ställen som Gröna Lund, Liseberg eller för all del, Gekås i Ullared, så vill man ju HELST inte tappa bort sina barn. Många ställen, men inte alla, har någon form av armband där man kan skriva namnet och ett telefonnummer där man når föräldrarna, men mer än en gång har jag själv faktiskt svurit några ramsor över att det inte funnits.
Visst KAN man helt sonika ta en penna och skriva namn och nummer på barnets arm, men hur fint är det på en skala? Inte jätte... Så jag tycker detta är riktigt bra pyssel att göra med sina barn. Gör några i reserv så kan man ha några i handskfacket på bilen, jackfickor osv. Det är ju inte svårt!

Jag tänker skaffa såna pärlor och göra ett par armband åt killarna snarast i alla fall. En så enkel men ändå smart grej som denna är värd mödan!

Nattugglepyssel

Att jag är en nattuggla är ju allmänt känt, men att min äldste son skulle bli likadan var inte helt självklart med tanke på hur mycket han sov när han var yngre, haha. Men nu har vi faktiskt satt oss och pysslat mitt i natten ett par nätter i rad, igår målade vi med vattenfärger och ikväll blev det födelsedagskort gjorda till Tim. Inga mästerverk kanske, men som Lucas sa.. "det är inte KUNGEN som ska ha dem mamma, de är fina nog åt TIM!"

Ja. Jag har en inre perfektionist att fajtas med lite, men jag vet att han har rätt. Det är inte utseendet som är jätteviktigt, utan tanken, att man ens sätter sig och funderar på motiv, tar sig tid att rita in lite mönster på ett enfärgat papper, klipper till de där bitarna och skapar en "tårta" med ett "ljus" osv. Det är mer jobb än vad jag lagt på ett födelsedagskort på hela min livstid tror jag!
JAG hade blivit gladare för ett sånt här o-perfekt kort än för ett köpekort. Det är roligare att spara sånt som någon lagt lite energi och tid på. I alla fall tycker JAG det...

Med det sagt, så här blev korten. Vi gjorde båda tillsammans, men jag skrev och klistrade för att det inte skulle kladda så mycket.

Imorgon natt kanske det blir halloweenpyssel, vi får se! 

Zombievarning

Ikväll var det Halloweendisco för Lucas och hans bästa kompis som vi tidigare bodde vägg i vägg med. De samlades hos oss och skulle sminkas i ordning lite innan de gav sig iväg, och så här blev det..

 Eftersom Lucas bestämt sig för att vara zombie så var det mest ett läskigt ansikte som skulle fixas, men han råkade ju hitta en passande t-shirt också, som jag knappt visste att han hade ens! Bra koll.

Lillebror Tim ville också målas, men eftersom jag hade lite ont om tid så fick han en lightsminkning, sen tog han en av kritorna och stod och målade lite själv på näsan också, haha. Fast jag tror inte jag skulle blivit jätterädd för denna söta lilla zombiekille.. Men han fick vara med i alla fall!

Tja.. discot var tydligen helt ok, och barnen hade rätt skoj. Under tiden som Lucas var på disco så var vi i stallet och släppte hundarna i ridhuset och så fick Nevve longeras lite med. Man får ju se till att effektivisera lite!

Skolfoto

Idag fick jag hem årets upplaga av Lucas skolfoton från Pixybild. HUR besviken blir man när man väntar sig vettiga bilder (de tar rejält betalt, och de ska föreställa vara proffs!) och får hem en bild där sonen har ett plastigt fejksmajl över hela ansiktet, och bilden dessutom är suddig? SUDDIG??

Betalar man närmare 1000 kr för skolfoton så bör man väl kunna vänta sig en viss kvalité på bilderna? Tydligen inte. Jag kan bara konstatera samma sak som en del vänner på Facebook sa, att jag kan nog fota honom bättre själv.

Jag väntar mig inte att man ska få galet fina bilder med perfekt leende och äkta glädje, för att få såna bilder behöver man ha en viss relation med människan man fotar. Men en yrkesfotograf bör åtminstone FÖRSÖKA få till ett ordentligt leende. ÄVEN om han är trött på ungar just då. Det kallas service. 

Lucas är inte lättflörtad när man fotar, han är aningen otålig nästan jämt. Bilden ovan har jag själv tagit i skogen någon minut hemifrån, och den är fan så mycket bättre än skolfotot. Inte bra, men betydligt bättre än skolfotografens bild. Då är jag ändå amatör! (Den är oredigerad dessutom)

Här är ett ÄKTA leende på Lucas läppar. Men han HAR en tendens att fåna sig på bild, kanske har jag fotat honom för mycket som liten, jag vet inte. Men jag blir ärligt talat förbannad när fotografer tror att de kan köra på någon slags löpande-band-metod när man fotar ungar. Men det är väl så, de allra flesta orkar inte klaga eller glömmer bort att skicka tillbaka bilderna när de är missnöjda. Det är helt enkelt så att de flesta betalar för att det kommer en räkning, oavsett om man är nöjd eller inte. Dit hör inte jag.

Jag skulle helt allvarligt skämmas om jag var den som fotat Lucas i år. Efter vad jag hört så var det inte direkt proffsigt, en gubbe som inte ens brydde sig om att en tjej på gruppbilden skymdes till hälften av lärarens huvud. "Proffsigt" värre!
Nej, Pixybild får en fet diss av mig. Och förhoppningsvis av många fler, så kanske de reagerar. Många har inte möjligheten att få fina bilder på sina barn på andra sätt än skolfotona, lagom kul att få bilder som inte är någon möda lagd på ens av en yrkesfotograf då?!

(Tackar verkligen för att Tims dagis inte anlitar några amatörer från ett storföretag, utan använder sig av Aros Foto som är bra på det de gör och ändå lägger ner lite tid på att få bra bilder. Tummen upp för det! )