Så oansvarigt att hamna hos kronofogden

När jag träffade min sambo för några år sedan, då tillhörde han de som kunde kläcka ur sig kommentarer som den i rubriken. Att folk som hamnat hos Kronofogden var "oansvariga". För mig, som levt som fattig under en tid, så var det rena hånet, och han fick sig en rejäl utskällning, inte bara en gång.

I Sverige idag är det väldigt lite som behövs för att man ska hamna i skuldfällor och hos Kronofogden. Alla som hamnar där har inte förköpt sig på lyxprylar, utan väldigt många är såna som blivit sjuka och förlorat jobbet och som helt enkelt går på soc.
Socialtjänsten har nämligen inget ansvar för att betala skulder. De har ansvar för att man får in pengar till hyra, el och mat. Inget mer. Jo transport (busskort) om man har praktik eller liknande i deras regi, och det brukar man ha eftersom de har krav på att man ska vara aktiv arbetssökande och helt ute på någon aktivitet för att få ta emot underhållsstöd.

Jag har själv hamnat hos kronofogden för att jag inte fick nog med pengar för att betala räkningar som jag hade utöver hyra och el och mat. Jag förstår hur man resonerar, Soc ska inte behöva betala för mer än de elementära behoven för annars finns hur många som helst som kommer med ett berg av räkningar och passar på att bli skuldfria.
Men de biter sig själva i häcken lite, för när man går till socialen är det inte så sällsynt att de dröjer med utbetalningarna så länge att man faktiskt får även hyran och elen till inkasso och ibland till kronofogden också under tiden som de "handlägger ärendet". Och de betalar INTE några inkassokostnader utan bara den faktiska räkningens belopp. Vilket är fel enligt mig. DE är ju skyldiga till att det blivit en fördröjning som lett till ökade kostnader, då anser i alla fall jag att pengar till att täcka den kostnaden bör komma ifrån Socialtjänsten. Meningen är väl ändå att hjälpa folk i nöd, inte att skaffa dem nya skulder?

Min allra första markering hos Kronofogden fick jag på grund av just en sån grej. Att Socialen ville utreda mitt behov när jag för första gången sökte underhållsstöd, och det drog ut på tiden rejält. Jag hade en hyresvärd som var förstående, men elbolaget var desto mindre tolerant. Så jag fick bo kvar, men jag fick elräkningen hos Inkasso innan jag beviljades pengar alls, och när jag beviljades pengar så tog det ytterligare tio dagar innan jag fick pengar i handen eftersom man på den tiden tog ganska god tid på sig att föra in nya bidragstagare i systemet och vi hade dessutom olika banker vilket la på ytterligare tre dagars fördröjning.
Men det var ju inte Socialens problem. Det var bara för mig att låna av vänner och bekanta och invänta utbetalning. Så när jag väl fick pengar gick det mesta av dem till att betala tillbaka tillfälliga lån av vänner och andra som hjälpt mig där socialen borde gjort en akutinsats och skrivit ut en check i stället. Jag levde vidare på det sätt de hade sagt åt mig gällde: Jag lånade av vänner och bekanta när pengarna var slut, och när nästa utbetalning kom så gick det mesta åt för att återbetala lån, och en vecka senare var jag tillbaka och lånade pengar av samma människor igen och igen. Det är inte ett bra sätt att leva, och Socialtjänsten uppmuntrade mig inte bara, de formligen tvingade fram detta beteende hos mig, för de vägrade tidigarelägga utbetalningarna.

Jag hade varit helt skuldfri innan den här händelsen, och jag tappade sugen totalt när jag hamnade hos Kronofogden när jag var såpass ung som 19 år. Det var inte bara skamligt, det var också väldigt mycket ett hinder eftersom jag fick svårt att skaffa mobilabonnemang, lägenheter osv.
Jag tycker IDAG att det hade varit smartast av mig att försöka spara ihop till den där första skulden på omkring 1500 kr och betala av den, men DÅ kändes det ganska oöverstigligt och som att mitt liv förstördes totalt, eftersom jag inte ens hade pengar till mat, än mindre till en Kronofogdeskuld.

Jag var ung och omogen och kände att det var skitsamma vad jag gjorde just då, jag var arg på hela grejen och tog därför tillfället att shoppa en massa totalt onödiga saker mest för att jag ville ha dem, och jag hade ingen som helst plan att betala dem. Vilket så klart resulterade i en massa fler räkningar hos Kronofogden.
Hade jag fått någon som helst förståelse som 19-åring, hade någon på Socialtjänsten lagt manken till och försökt skynda på processen lite för att hindra att min räkning gick till inkasso och Kronofogden, då hade jag mått bättre och inte känt att allt var skitsamma. Då hade jag förmodligen inte gjort det där onödiga shoppingrycket och fått ÄNNU mer skulder. 

Det behövs så otroligt lite för att man ska hamna på fel sida av samhället. Man ska inte behöva hamna i skuldregister när man inte ens är 20 år fyllda. SÄRSKILT inte på grund av en myndighet som finns där med en uppgift att HJÄLPA. Det är totalt vansinnigt!


Känner ni igen er i detta?

Att vara fattig ger lärdomar

Under en tid av mitt liv var jag vad man kan definiera som fattig. Jag fick verkligen tänka efter rejält när jag skulle handla, vad skulle jag prioritera och inte?
Jag vet hur det känns. Man är utsatt, man skäms och det är närmast ångestfyllt att se alla statusar med "fredagsmys" eller "gofika" osv. på Facebook. Det gör ont i hjärtat att man aldrig kan ge sina barn en burk med såpbubblor OCH köpa toapapper, att man alltid måste prioritera och välja...

Under min tid som fattig så lärde jag mig en del saker, små knep som förgyllde livet en liten aning, och saker som man kanske inte alltid tänker på som kan vara praktiska att känna till.
Här kommer en del av dessa knep, fler hittar du i kategorin "Fattigdom".


När man är fattig och verkligen får vända på pengarna så kan det kännas långt borta att lägga pengar på saker som kryddor, men jag har lärt mig en sak: Det enda som är värre än att inte äta alls, är att äta totalt oinspirerande och okryddad mat. Samma sak dag efter dag. Det är deprimerande på något vis.
Så. Mitt första tips blir att i stället för att unna sig ett par paket cigg eller några öl (för det gör många fattiga gärna precis när pengarna äntligen kommer) så köp kryddor och smaksättningar för någon hundring eller två. De räcker länge och ger lite variation. Betydligt mer långvarigt än lite öl eller cigg i alla fall.

Här är mitt "basicutbud", saker vi ALLTID har hemma för att de där tråkiga måltiderna ska få åtminstone en CHANS att smaka ok.
Ketchup, krossade/passerade tomater, champinjoner, fisksås ajvar, pressad citron och lime, kött- och grönsaksbuljong samt Sambal Oelek och Red Curry Paste förutom de kryddor man gillar att använda, hos oss är det oftast salt, svart- och vitpeppar, oregano, basilika, curry, chili, vitlökspulver och piffi allkrydda. Men oavsett så är det själva grejen att man HAR något att piffa till maten med lite.

Det kan verka onödigt med krossade tomater t ex. Men av dem och lite kryddor fixar du superlätt en god pastasås på någon minut. Bättre än ketchup!

Köp hellre en stor burk krydda en gång än tio småburkar, du tjänar på det!

Mer tips kommer då och då. Jag har en del...