Ännu en helnatt

Jag förstår inte riktigt vad som pågår här hemma, i vanliga fall så vaknar ingen av ungarna på natten, men nu är det ett jäkla spring. Lucas har vaknat flera gånger och varit törstig och kissnödig och gud vet allt, och Tim vaknade ungefär samtidigt som Lucas äntligen somnade en gång för alla. Nu är klockan nästan fyra och han har varit vaken ett par timmar och vägrar vara tyst om han inte får se på tv, och med tanke på att Lucas ska upp till skolan har jag inte så mycket till val, han får se på tv i soffan för att storebror ska få sova. Det är ju sjukt!
Manipulerad av en fyraåring?!

 Otrött fyraåring på dagen igår. Han BORDE vara trött. Han var ute, han lekte, han sov inte länge..

Jag tror att det är så att det är pappas frånvaro som stör Tim. Det är inte som det ska. Jag antar att jag får vara glad att han inte är ledsen och gråter konstant eller så i alla fall. Alltid något. Han är ganska stillsam och lugn, men ändå.. jag blir galen! Visst kan jag vara trött i vanliga fall, absolut. Men de dagar som den här frånvaron pågått så känns det som att jag gått i koma konstant nästan?!
Blir OERHÖRT intressant att se hur det går i övermorgon, har bestämt mig för att lämna Tim på dagis över dagen och se om det hjälper för att få honom "på banan" igen. Själv ska jag dejta en granne som ska få hänga med till stallet den dagen. På morgonen. Vid halv tio. Hur tänkte jag där? HAHAHA. Jag kommer sova som en gris!
Eller ja.. i alla fall kommer jag vara i zombieskick ungefär.. om det fortsätter så här så...

Nåja. Ska gå ner och se om han håller på att somna.. skulle vara trevligt så jag kan lägga mig, jag har lovat att fota grannens Jack Russel imorgon mitt på dagen någon gång...

Nattvak

Tjahapp, det var nog lite meningen att jag skulle slockna på soffan förut när jag gjorde det, för nu har båda barnen vaknat och sitter nere och kollar på tv halv två på natten. Tim hostade och snorade och vaknade av det, och Lucas vaknade och var kissnödig och ville så klart vara uppe när Tim fick vara det.. Jag har inte så mycket emot att de är vakna faktiskt, det bäddar ju för sovmorgon, något som passar den här morgontrötta mamman, haha.
Själv är jag mitt piggaste jag just nu så det är lugnt. Jag skulle kunna vara vaken med dem varje natt om jag bara fick sova till ett på dagen sen, helt klart. Jag har konstaterat det förr och gör det igen; jag går på Australientid!

Avrundar med en liten random bild på Lucas och min förrförra hund, Axa. Den togs 2006, känns som igår!

Ballongälskaren

Tim har precis lärt sig att blåsa upp ballonger från scratch helt själv.. han är VÄLDIGT mallig över att han kan det nu, och det var lägligt att han var lite linslusig igår när han höll på med detta, så jag fick träna lite på den här "svart-bakgrund-tekniken" som jag annars mest använder när jag fotar hästar.
Hur gör man?
Ganska lätt faktiskt..
Ställ motivet där det finns gott om naturligt ljus (dörrhålet i det här fallet) och släck ner bakom personen. Ta bilden och redigera genom att mörka ner bakgrunden ytterligare genom att dra fram och tillbaka tills det blir bra i nivåer (levels). Jag la till en liten aning kontrast också, i övrigt är bilden oredigerad. Har alltså INTE målat svart runtomkring.

Hundar hundar hundar

Hela dagen har varit "hundig" för mig idag. Det började med en liten fotoshoot med en granne som ville att jag skulle fota hennes tre kinesiska nakenhundar (varav två Powder puffar) och självklart gjorde jag ju gärna det, hon är en av mina favoritgrannar på alla plan, så why not!
Sen bar det faktiskt av till stranden med våra egna hundar. Heepa ska ju testas i december och får kanske inte komma tillbaka hit hem om hon blir godkänd och jag kom på att vi har ju inte speciellt många bilder på henne vid stranden. Så packa ihop hundar och sambo och barn och iväg mot Bresse.
Vi tog en hund i taget, för enkelhetens skull. Heepa älskar vatten och badar gärna, medan Chappo många gånger bara velat plaska i kanten lite.
Här är några av bilderna jag tog idag, både på kineserna och på våra egna hundar.

Legolas, Molly och Kasper poserade fint på en klippa. Inte alltför vanligt att lyckas få alla tre att kolla åt samma håll på samma gång, och faktiskt stå kvar där man ställt dem, haha. Men charmiga är de!

 Lycklig hund! Precis när vi kom såg Heepa ut så här när hon sprang ut i vattnet.

Älskar hur ljuset föll på henne här.. 

Action!

Finaste tjejen, den här bilden blev en riktig favorit! 

 

På väg ut mot äventyret :)

Med massor av motljus (och lite Photoshop)...

Tim och Chappo i skogen efter hans lilla bad. 

Det finns fler bilder att visa, tog några hundra, haha. Men det får räcka för nu. Hundarna hade kul, det var en toppenfin höstdag, och jag fick fler bilder att se tillbaka på om Heepa inte får bo kvar. Fast dagen med hundar tog inte slut där, för efter någon timma så hade vi en lekdejt med en kompis och hennes dalmatiner Sigge, och då var Heepa superpigg igen. Energinivåerna hos den där hunden är något jag verkligen avundas ibland, haha! 

 

Något för alla föräldrar?

När man åker till ställen som Gröna Lund, Liseberg eller för all del, Gekås i Ullared, så vill man ju HELST inte tappa bort sina barn. Många ställen, men inte alla, har någon form av armband där man kan skriva namnet och ett telefonnummer där man når föräldrarna, men mer än en gång har jag själv faktiskt svurit några ramsor över att det inte funnits.
Visst KAN man helt sonika ta en penna och skriva namn och nummer på barnets arm, men hur fint är det på en skala? Inte jätte... Så jag tycker detta är riktigt bra pyssel att göra med sina barn. Gör några i reserv så kan man ha några i handskfacket på bilen, jackfickor osv. Det är ju inte svårt!

Jag tänker skaffa såna pärlor och göra ett par armband åt killarna snarast i alla fall. En så enkel men ändå smart grej som denna är värd mödan!

Nattugglepyssel

Att jag är en nattuggla är ju allmänt känt, men att min äldste son skulle bli likadan var inte helt självklart med tanke på hur mycket han sov när han var yngre, haha. Men nu har vi faktiskt satt oss och pysslat mitt i natten ett par nätter i rad, igår målade vi med vattenfärger och ikväll blev det födelsedagskort gjorda till Tim. Inga mästerverk kanske, men som Lucas sa.. "det är inte KUNGEN som ska ha dem mamma, de är fina nog åt TIM!"

Ja. Jag har en inre perfektionist att fajtas med lite, men jag vet att han har rätt. Det är inte utseendet som är jätteviktigt, utan tanken, att man ens sätter sig och funderar på motiv, tar sig tid att rita in lite mönster på ett enfärgat papper, klipper till de där bitarna och skapar en "tårta" med ett "ljus" osv. Det är mer jobb än vad jag lagt på ett födelsedagskort på hela min livstid tror jag!
JAG hade blivit gladare för ett sånt här o-perfekt kort än för ett köpekort. Det är roligare att spara sånt som någon lagt lite energi och tid på. I alla fall tycker JAG det...

Med det sagt, så här blev korten. Vi gjorde båda tillsammans, men jag skrev och klistrade för att det inte skulle kladda så mycket.

Imorgon natt kanske det blir halloweenpyssel, vi får se! 

Små barn, små födelsedagar

Jag är en sån där mamma som är lite kluven vad gäller födelsedagsfirande.Jag gillar stora kalas, men jag tycker det är tämligen bortkastat med kalas för barn som inte förstår vad som pågår riktigt. Så jag lägger inget krut på kalasen innan barnen passerat 5-6 år ungefär.

Tim några timmar gammal

Imorgon fyller i alla fall Tim år. Fyra år blir han, och vi har bestämt oss för att göra det enkelt. Han får gå på dagis och bli firad av kompisarna där (det bjuds på fika och glass och han får något litet paket) och sen firar vi hemma med lite fika och presenter. Sen får han firas mer ordentligt med tårta och så när mina föräldrar kommer hit om en dryg vecka. Då blir det tårta och lite mer presenter, och kanske någon rolig aktivitet.

Det kan låta hårt att inte fira ordentligt på rätt dag, men han förstår liksom inte konceptet med att fylla år ändå just nu, det känns som att det är bättre att man ruckar lite på firandet nu än när han är sju, åtta år och faktiskt begriper saker. Mammamaffian lär nog tycka att jag förvägrar mitt barn kärlek eller något, men det här passar för oss just nu. Så får det bli. 

Zombievarning

Ikväll var det Halloweendisco för Lucas och hans bästa kompis som vi tidigare bodde vägg i vägg med. De samlades hos oss och skulle sminkas i ordning lite innan de gav sig iväg, och så här blev det..

 Eftersom Lucas bestämt sig för att vara zombie så var det mest ett läskigt ansikte som skulle fixas, men han råkade ju hitta en passande t-shirt också, som jag knappt visste att han hade ens! Bra koll.

Lillebror Tim ville också målas, men eftersom jag hade lite ont om tid så fick han en lightsminkning, sen tog han en av kritorna och stod och målade lite själv på näsan också, haha. Fast jag tror inte jag skulle blivit jätterädd för denna söta lilla zombiekille.. Men han fick vara med i alla fall!

Tja.. discot var tydligen helt ok, och barnen hade rätt skoj. Under tiden som Lucas var på disco så var vi i stallet och släppte hundarna i ridhuset och så fick Nevve longeras lite med. Man får ju se till att effektivisera lite!

Jag blir tokig på bilar!

Jag tillhör de där pojkmammorna som egentligen HATAR bilar. Vilket inte är en jättebra kombo, eftersom jag faktiskt har söner som gillar bilar. Lucas var dock betydligt mer intresserad av dem än vad Tim har varit-fram till nyligen. Nu helt plötsligt är han sjukt intresserad av att kolla på bilar när man tar med honom in på lekavdelningen i affären. (Och helikoptrar förstås.)
Så ja, jag erkänner att jag har mer eller mindre avvecklat Lucas bilsamling och tyckt att det har varit ganska skönt att hans bror inte varit intresserad. För fy fan så ont det gör att trampa på eller slå tårna i en liten sketen bil som gömt sig under mattkanten... 

 

Lättstädat med magnetlister!

Jag måste dessvärre kapitulera, nu när Tim fyller år lär han nog få några bilar oavsett vad jag tycker om den saken. Men man kan ju göra det bästa av läget, nämligen förvara dem på ett enkelt sätt, så enkelt att det inte ens känns som städning att få bort dem från golvet när det är klart...
I alla fall de bilar som är av metall funkar att få undan lätt. Det finns nämligen billiga magnetlister på IKEA som man kan sätta upp ett par av på väggen, och sen sätter man bara upp bilarna på snygga rader. Inget "plocka upp" utan bara sätt tillbaka på väggen. Tim älskar magneter, så det lär inte bli svårt att övertyga honom om att bilarna ska bo där!

Hur gör ni med bilarna, och hur många är "lagom" enligt er? 

Vill ha!

Lilla killen fyller år om knappa två veckor. Han önskar sig den här har mamma bestämt. För mamma älskar Barbapapa. Man FÅR gärna matcha med en sittsäck i samma serie om man vill göra mamma extra glad. Tim själv vill nog hellre ha en helikopter eller lite bilar, eller vad som helst som snurrar och låter. Men mamma har fått ett inredningsryck och vill gärna ha lite snygga saker på hans rum. Som den här då.
Priset? Endast 399 kr. Som hittat (inte) ju. Jag skulle personligen inte köpa den ens för hälften. Men vafasen, att önska å sonens vägnar är väl inte fel? Han gillar ju OCKSÅ Barbapapa. I alla fall böckerna...