Ojsan hela dagen försvann

Igår försvann hela dagen för att jag hade en dejt med Heepas kullsyster Heidi och sen blev jag och hundarna lite fotade av en granne också. det, och så vardagligheter som laga mat, bada barn, lägga barn och fixa med tvätt osv tog upp min dag. Men no worries, hinner jag inte blogga på dagen så gör jag det ju på kvällen/natten oftast, för i vanlig ordning har ju Tim somnat och sen vaknat nu på natten, och sen somnar han igen och går sen upp när Lucas ska till skolan ungefär. Så har det varit hela tiden när sambon varit borta. SÅDÄR mysigt med så lite sömn i sträck för mig som har så svårt att somna, men jag verkar börja vänja mig tror jag... :)

Nå. Här kommer några bilder från dagen, samtliga tagna av min granne.

Testade bara om de kunde tänka sig att hoppa upp på kanten, då hoppade de ner i stället! 

 Halvtrötta hundar i trappan vid fotbollsplanen en bit bort. Eller idrottsplatsen kanske är mer rätt.. 

 

(Bilden ovan visar jag bara för den är lite gullig.. när hundarna går i takt är de sjukt söta!)

Kullsystrarna Heidi och Heepa, kanske sista gången de leker tillsammans någonsin.

Heidi tittar in i kameran, Heepa har rumpan till. Så olika, ändå så lika...

Min fina tjej och jag uppe på "vårt" berg ett par minuter hemifrån. 

Såna här bilder är roliga att ha eftersom det finns så få på oss tillsammans...

Typisk Heepagrej, att slickas på hakan. Även det en detalj som jag är glad att ha på bild.

Heepas svårighet har alltid varit att kampa. Men här visar hon att hon KAN. 

Hur stor är Heepa egentligen? Tja, jag är 1,69.. 

Med båda hundarna på skolgården. Vi konstaterade att Heepa liknar hyenan Flin i Lejonkungen!

 Två olika approacher på samma sak. Chappo är lite lat, Heepa mer ambitiös.

Jag är glad att grannen ville ta sig tiden att gå med oss och fota lite, det funkar ju inte så bra att fota sig själv och djur tyvärr. Jag blir nästan lite full i skratt, för nu innan test har jag verkligen ansträngt mig för att få bilder på Heepa i "alla lägen" om hon inte kommer med hem igen. Skulle vara lite antiklimax om hon kom hem igen som någon sa. Ja på ett vis kan det nog kännas lite overkill, kanske men samtidigt är det ju så att jag vill gardera mig om hon inte får  hänga med oss igen. Hellre att jag tar onödigt många bilder innan test än att jag står utan om hon flyttar. 

Chappsingen finns ju kvar hos oss eftersom vi äger honom. Men lite bilder på båda tillsammans är ju alltid kul att ha också. Det är vad jag får jobba på sista två veckorna nu! 

Ungdomsfotografen

Idag var det Lucas som fick vara fotograf. Jag ställde in kameran, och placerade ut honom och mig själv och Heepa, och så tryckte han in knappen på kommando :)  Jag har ju nämligen kommit på att det är lite fattigt med bilder på mig och Heepa tillsammans, vilket så klart måste åtgärdas... Imorgon ska en granne leka lite fotograf också om allt går enligt planen, men det är ju aldrig spikat om man inte gör saker själv. Det var ju exempelvis tänkt att jag skulle åka och rida ut på Nevve imorgon, men så blir det nu inte av olika anledningar. Lite småsurt, men shit happens. Ännu en anledning att ha nedräkning till sambon kommer hem.

Jag blir typ aldrig bra på bild, och här ser jag ovanligt trött och sliten ut i allmänhet, men hey, det är ju min verklighet just nu så då får det väl vara så då. JAG bryr mig inte.. :)

Vovvefoto idag med

Även idag har det blivit lite hundfoto på schemat, då grannen ville ha lite bilder på sin Jack Russell-kille Hero. Sen har jag även testat lite innefoto med extern blixt ikväll, vilket var en klar succé jämfört med "vanlig" blixt.

Bilderna får tala för sig själva.

Min lilla kille Tim var med ute och fotade Hero på vårt berg i skogen, och Hero verkade verkligen gilla Tim, för han lydde Tim bättre än vad han lydde matte, haha. Sitt, ligg, upp, ta fint och t o m att sitta och ligga i en vattenpöl (som parantes kan tilläggas att Hero HATAR vatten...) fixade Tim lätt!
Roligast av allt var att Tim verkar ha snappat lite av min hundträning, för han sa ifrån med mörk röst och berömde med ett ljust "braaa!" haha. Gullunge!

Här har vi en bild som jag tog för fem minuter sedan, alltså mitt i natten, på Heepa. Jag måste helt klart säga att jag blev lite kär i resultatet, skillnaden mellan att ha och inte ha en extern blixt var enormt. Jag har aldrig brytt mig om att använda en sån, helt enkelt för att jag mest fotar ute, men om det här är resultatet inne mitt i natten så kan det nog vara värt att använda framöver också, trots att det är lite extra pill när den ska användas.

Fotogenisk

När jag ändå sitter här mitt i natten så kan jag ju dela med mig av vår fotogeniska hund lite mer, jag tog ju en drös bilder på henne igår.

Fina fina Heepahunden ❤

 Jag har delat de här bilderna i Schäfergrupper på Fb och hon har fått en hel del beröm, med rätta :)

Så väldigt Heepa

Lilla fjanthunden har alltid haft en tendens att ha "snusläpp" och så kollar hon gärna var jag är hela tiden, hon är väldigt mattekär. Idag råkade jag fånga båda sakerna på samma bild, haha.

Snusläpp redan första dagen i vårt hem, åtta veckor gammal, haha.

...och snusläpp idag med! 

 

Mindre än en månad kvar.

Idag är det precis en månad kvar till min 34:e födelsedag. Den kan bli väldigt bra, eller väldigt dålig, jag vet inte vilket det blir, risken finns att jag är ganska ledsen, för det är nämligen så att dagen innan min födelsedag, dvs 4/12 så ska vår foderhund, FM Heepa, åka och göra sitt L-test i Märsta. Man testar hur hon klarar flera olika moment och baserat på detta så bestäms om hon får bo kvar hos oss (inte går igenom testet) eller om hon blir tjänstehund/polishund ELLER om hon kanske blir avelstik, den möjligheten finns också om resten av kullen gör bra ifrån sig på testet.

Liten Heepa kollar på hoppning. Vi har hunnit med mycket!

Det blir alltså en knapp månad av gos, mys och pollyätande med min favorithund, innan dagen D infaller. Vi har redan bestämt sedan länge att om vi inte får hem henne igen så väntar vi två månader ifall att hon failar dressyren av någon anledning, men därefter tar vi en ny valp om vi inte får ha henne kvar. För hur det än är så vill vi ha en schäfer i familjen. Men det återstår att se som sagt. Men nu är det nedräkning på riktigt, inte ens en månad kvar

 Heepa 10 veckor gammal. Svårt att inte kära ner sig i en sån sötnos...

Hundar hundar hundar

Hela dagen har varit "hundig" för mig idag. Det började med en liten fotoshoot med en granne som ville att jag skulle fota hennes tre kinesiska nakenhundar (varav två Powder puffar) och självklart gjorde jag ju gärna det, hon är en av mina favoritgrannar på alla plan, så why not!
Sen bar det faktiskt av till stranden med våra egna hundar. Heepa ska ju testas i december och får kanske inte komma tillbaka hit hem om hon blir godkänd och jag kom på att vi har ju inte speciellt många bilder på henne vid stranden. Så packa ihop hundar och sambo och barn och iväg mot Bresse.
Vi tog en hund i taget, för enkelhetens skull. Heepa älskar vatten och badar gärna, medan Chappo många gånger bara velat plaska i kanten lite.
Här är några av bilderna jag tog idag, både på kineserna och på våra egna hundar.

Legolas, Molly och Kasper poserade fint på en klippa. Inte alltför vanligt att lyckas få alla tre att kolla åt samma håll på samma gång, och faktiskt stå kvar där man ställt dem, haha. Men charmiga är de!

 Lycklig hund! Precis när vi kom såg Heepa ut så här när hon sprang ut i vattnet.

Älskar hur ljuset föll på henne här.. 

Action!

Finaste tjejen, den här bilden blev en riktig favorit! 

 

På väg ut mot äventyret :)

Med massor av motljus (och lite Photoshop)...

Tim och Chappo i skogen efter hans lilla bad. 

Det finns fler bilder att visa, tog några hundra, haha. Men det får räcka för nu. Hundarna hade kul, det var en toppenfin höstdag, och jag fick fler bilder att se tillbaka på om Heepa inte får bo kvar. Fast dagen med hundar tog inte slut där, för efter någon timma så hade vi en lekdejt med en kompis och hennes dalmatiner Sigge, och då var Heepa superpigg igen. Energinivåerna hos den där hunden är något jag verkligen avundas ibland, haha! 

 

L-test

Idag kom det ett brev i brevlådan som jag både väntat på och fasat för. Datum för Heepas L-test. Jag vill helt ärligt BÅDE att hon klarar testet och får göra något bra, OCH att hon failar testet och får stanna hos oss. Kort sagt, jag vill att hon blir avelstik. Då får hunden bo hos oss på Försvarsmaktens bekostnad fram tills hon är max sju år gammal. Vi rapporterar löp till FM och de skickar oss på parning hos snygga hanar och sen får hon i så fall gulliga små barn som gör andra fodervärdar lyckliga och kanske dessutom blir riktigt fina tjänstehundar.
Visst, det lär ju vara jobbigt när hunden är borta för valpning och åtta veckor efter det, ca tre månader borta åt gången. Men då kommer hon ju i alla fall tillbaka ALLS.
Nå, vi får se...men jösses vad fort det gick, det var inte länge sen vi fick hem en sån här liten tjej ju!

Och nu är hon redan stor nog att testas! Men hur det än går så har jag i alla fall haft en toppenhund här hemma, och om hon godkänns i test så ställer jag mig genast på kö (efter två månaders "karens" som dressören har på sig att säga ifrån om hunden trots att den klarat test) för en ny liten valpis. Jag har insett att jag ska ha en schäfer här hemma, alltid. Det bara är så!

Hundmens

Heepa, vår schäfertik som vi är fodervärdar åt (hon kommer från Försvarsmaktens uppfödning) har mens. Eller hon löper, som det ju egentligen heter. För tredje gången. Vi bor i ett tämligen hundtätt område med många löptikar och jag har innan vi skaffade oss henne, hört andra klaga lite då och då på att de drar igång varandra, tjejerna. Då flinade jag och klappade lite extra på vår totalt omensiga hanhund Nemo (må han vila i frid) men nu däremot förstår jag vad de menade. Det är pest att ha tik när man bor här. Inte bara för mig som får en tjej som skvätter lika ofta som hanhunden på promenaden, slickar sig i häcken och kollar trånande efter katterna eller vad som helst med svans... utan även för vår hane som verkligen slår knut på sig själv för att inte sätta på med kåtblanka ögon var femte minut. Och då är han ändå kastrerad...

Heepa med tiggblicken påslagen.

Jag lider med dem båda, hon är bara allmänt sugen. Och han vill bara dunka på, men får inte. Så vi separerar dem så mycket vi kan. Heepa följer med mig till stallet, Chappo följer med sambon till jobbet, promenaderna blir separata så den andre kan ligga hemma och sova lite osv.
Men en sak som är lite otippad när det gäller Heepa och hennes löp den här gången (som inte varit så de första två gångerna), är att hon nu har utvecklat ett sinnessjukt stort godissug. Vad som helst slinker ner, men när jag råkar ha Pollypåsen framför mig då sitter hon och då RINNER det långa slemsträngar. Hon som annars ALDRIG dreglat... Dessutom verkar hon favorisera att ligga på vetekudden som är lite uppvärmd, något som vi märkte av en slump när hon la sig på den när jag reste mig ur soffan efter att ha haft den på ryggen..
Snacka om hundmens!