Hundmens

Heepa, vår schäfertik som vi är fodervärdar åt (hon kommer från Försvarsmaktens uppfödning) har mens. Eller hon löper, som det ju egentligen heter. För tredje gången. Vi bor i ett tämligen hundtätt område med många löptikar och jag har innan vi skaffade oss henne, hört andra klaga lite då och då på att de drar igång varandra, tjejerna. Då flinade jag och klappade lite extra på vår totalt omensiga hanhund Nemo (må han vila i frid) men nu däremot förstår jag vad de menade. Det är pest att ha tik när man bor här. Inte bara för mig som får en tjej som skvätter lika ofta som hanhunden på promenaden, slickar sig i häcken och kollar trånande efter katterna eller vad som helst med svans... utan även för vår hane som verkligen slår knut på sig själv för att inte sätta på med kåtblanka ögon var femte minut. Och då är han ändå kastrerad...

Heepa med tiggblicken påslagen.

Jag lider med dem båda, hon är bara allmänt sugen. Och han vill bara dunka på, men får inte. Så vi separerar dem så mycket vi kan. Heepa följer med mig till stallet, Chappo följer med sambon till jobbet, promenaderna blir separata så den andre kan ligga hemma och sova lite osv.
Men en sak som är lite otippad när det gäller Heepa och hennes löp den här gången (som inte varit så de första två gångerna), är att hon nu har utvecklat ett sinnessjukt stort godissug. Vad som helst slinker ner, men när jag råkar ha Pollypåsen framför mig då sitter hon och då RINNER det långa slemsträngar. Hon som annars ALDRIG dreglat... Dessutom verkar hon favorisera att ligga på vetekudden som är lite uppvärmd, något som vi märkte av en slump när hon la sig på den när jag reste mig ur soffan efter att ha haft den på ryggen..
Snacka om hundmens!