I Sverige idag är det väldigt lite som behövs för att man ska hamna i skuldfällor och hos Kronofogden. Alla som hamnar där har inte förköpt sig på lyxprylar, utan väldigt många är såna som blivit sjuka och förlorat jobbet och som helt enkelt går på soc.
Socialtjänsten har nämligen inget ansvar för att betala skulder. De har ansvar för att man får in pengar till hyra, el och mat. Inget mer. Jo transport (busskort) om man har praktik eller liknande i deras regi, och det brukar man ha eftersom de har krav på att man ska vara aktiv arbetssökande och helt ute på någon aktivitet för att få ta emot underhållsstöd.
Jag har själv hamnat hos kronofogden för att jag inte fick nog med pengar för att betala räkningar som jag hade utöver hyra och el och mat. Jag förstår hur man resonerar, Soc ska inte behöva betala för mer än de elementära behoven för annars finns hur många som helst som kommer med ett berg av räkningar och passar på att bli skuldfria.
Men de biter sig själva i häcken lite, för när man går till socialen är det inte så sällsynt att de dröjer med utbetalningarna så länge att man faktiskt får även hyran och elen till inkasso och ibland till kronofogden också under tiden som de "handlägger ärendet". Och de betalar INTE några inkassokostnader utan bara den faktiska räkningens belopp. Vilket är fel enligt mig. DE är ju skyldiga till att det blivit en fördröjning som lett till ökade kostnader, då anser i alla fall jag att pengar till att täcka den kostnaden bör komma ifrån Socialtjänsten. Meningen är väl ändå att hjälpa folk i nöd, inte att skaffa dem nya skulder?
Min allra första markering hos Kronofogden fick jag på grund av just en sån grej. Att Socialen ville utreda mitt behov när jag för första gången sökte underhållsstöd, och det drog ut på tiden rejält. Jag hade en hyresvärd som var förstående, men elbolaget var desto mindre tolerant. Så jag fick bo kvar, men jag fick elräkningen hos Inkasso innan jag beviljades pengar alls, och när jag beviljades pengar så tog det ytterligare tio dagar innan jag fick pengar i handen eftersom man på den tiden tog ganska god tid på sig att föra in nya bidragstagare i systemet och vi hade dessutom olika banker vilket la på ytterligare tre dagars fördröjning.
Men det var ju inte Socialens problem. Det var bara för mig att låna av vänner och bekanta och invänta utbetalning. Så när jag väl fick pengar gick det mesta av dem till att betala tillbaka tillfälliga lån av vänner och andra som hjälpt mig där socialen borde gjort en akutinsats och skrivit ut en check i stället. Jag levde vidare på det sätt de hade sagt åt mig gällde: Jag lånade av vänner och bekanta när pengarna var slut, och när nästa utbetalning kom så gick det mesta åt för att återbetala lån, och en vecka senare var jag tillbaka och lånade pengar av samma människor igen och igen. Det är inte ett bra sätt att leva, och Socialtjänsten uppmuntrade mig inte bara, de formligen tvingade fram detta beteende hos mig, för de vägrade tidigarelägga utbetalningarna.
Jag hade varit helt skuldfri innan den här händelsen, och jag tappade sugen totalt när jag hamnade hos Kronofogden när jag var såpass ung som 19 år. Det var inte bara skamligt, det var också väldigt mycket ett hinder eftersom jag fick svårt att skaffa mobilabonnemang, lägenheter osv.
Jag tycker IDAG att det hade varit smartast av mig att försöka spara ihop till den där första skulden på omkring 1500 kr och betala av den, men DÅ kändes det ganska oöverstigligt och som att mitt liv förstördes totalt, eftersom jag inte ens hade pengar till mat, än mindre till en Kronofogdeskuld.
Jag var ung och omogen och kände att det var skitsamma vad jag gjorde just då, jag var arg på hela grejen och tog därför tillfället att shoppa en massa totalt onödiga saker mest för att jag ville ha dem, och jag hade ingen som helst plan att betala dem. Vilket så klart resulterade i en massa fler räkningar hos Kronofogden.
Hade jag fått någon som helst förståelse som 19-åring, hade någon på Socialtjänsten lagt manken till och försökt skynda på processen lite för att hindra att min räkning gick till inkasso och Kronofogden, då hade jag mått bättre och inte känt att allt var skitsamma. Då hade jag förmodligen inte gjort det där onödiga shoppingrycket och fått ÄNNU mer skulder.
Det behövs så otroligt lite för att man ska hamna på fel sida av samhället. Man ska inte behöva hamna i skuldregister när man inte ens är 20 år fyllda. SÄRSKILT inte på grund av en myndighet som finns där med en uppgift att HJÄLPA. Det är totalt vansinnigt!
Känner ni igen er i detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar