Pärlan

Idag har mitt stora stöd varit Heepa. Jag har varit totalt slut alla kategorier och nu är det fan inte kul längre. Jag vill BARA vara ifred och sova. Men det funkar ju inte riktigt med två kids och fem hårbollar (även om tre av hårbollarna bara behöver släppas in eller ut) så jag har samordnat saker så att jag fått flera saker gjorda i samma veva så att säga. Det är nog kanske en skada från alla år i stall, för där effektiviserar jag alltid eftersom det blir väldigt mycket spring annars.
Alltså har jag "vallat" Tim så han har fått vara ute och leka samtidigt som hundarna rastats, och så har jag tagit en sväng förbi affären på vägen när jag letade efter Lucas osv.

Jag har hela tiden fått berömma mig själv för att jag gjort minsta lilla vardagliga sak, även att kasta soppåsen känns övermäktigt, men å andra sidan är jag oerhört nöjd med att ha gjort det... Man får se det positiva i den mån det går.
Men det ÄR lite typiskt att saker går sönder, försvinner osv när man är helt slut. Som tur är så har det fixat sig allt eftersom, men jag som från början hade planen att röja och greja hemma så det var fint när sambon kommer hem, har helt enkelt övergett den planen helt, för det lär jag inte orka. Inte ens i närheten.
Jag får helt enkelt göra det när han kommit hem och jag är ensam hemma lite mer. Jag är lite handikappad, jag kan verkligen inte göra saker med folk runt mig. Bortskämt kallas det visst tror jag?