Hur gjorde jag?

Jag vänjer mig aldrig vid det där att jag får fota folk mot betalning! Ibland undrar jag för mig själv hur jag vågar ta betalt, det känns ärligt talat lite som att "Men allvarligt ber ni MIG att fota? Åååhh, TACK vilken ära!" för jag blir verkligen nästan lite generad över att folk kommer till mig och vill att just JAG fotar.
Och så får jag rampfeber. Sitter uppe hela natten innan jag ska iväg, och "inspirationssurfar" på fotosidor och hos fotografer jag gillar. Läser igenom artiklar om olika inställningar i kameran och provfotar en halvtom Colaflaska ur olika vinklar för att träna lite. Fotar hundarna som leker för att väcka upp "klickfingret." (Jo för jag tillhör de där som INTE fotar med en kamera som tar 15 bilder i sekunden och därmed garanterat alltid får NÅGOT bra på bild bara genom att trycka ner knappen... jag nöjer mig med 3-5 bilder per sekund. Får alltså ha LITE mer tajming!)

Sen åker jag då iväg. Med fejkat glättig attityd och ännu mer fejkat självförtroende ställer jag mig och plockar ihop kamerans olika delar och letar upp en bra position. Sen sätter jag igång. Och då tappar jag all rädsla. Då bara flyter det på. Då blir jag plötsligt dominant som värsta maffialedaren. "Vänd på hästen, ett steg åt sidan... nej inte tio steg, vänd och gå tillbaka. Hallå, din unge har en snorkråka stor som ett ägg hängande i näsborren, vill du ha den på bild?"

Men så kommer jag hem och hittar bilder som den ovan på minneskorten. Och då inser jag, åtminstone för en liten stund, varför folk faktiskt vänder sig till mig och vill att just JAG fotar. För jag kan ju. Med eller utan inspirationssurf så är jag grym när jag väl kommer in i det. Jag kan och jag har bildseende. 

Och många gånger när jag tittar på bilderna så tänker jag först "Hur gjorde jag det där?" om bilder som den ovan. Sen kommer jag på det. Jag använde de förutsättningar som fanns. Gjorde det bästa av dem, och gick helt enkelt på känsla. Jag HAR nämligen känsla, och även om jag inte tänker på det så styr den min placering av motivet, och den känslan har kommit genom år av träning.