Sambon, här med Heepa på Regementets Dag 2013.
Fördelar med att han åker:
- Jag kan sitta uppe hur länge jag vill utan minsta lilla dåligt samvete, jag är en riktig nattuggla som har rätt dåligt samvete över att jag så sällan kan lägga mig samtidigt med sambon, blir nämligen hyperstressad av att lägga mig om jag inte är riktigt trött.
- Jag slipper tro att saker ska bli gjorda, jag vet exakt vad som ska göras och att det är jag som får göra dem. Ibland kan jag känna att det är lite jobbigt att inte veta NÄR han gör något jag nämnt, även om det är skönt att han gör vissa saker. Men jag är ju lite av ett kontrollfreak...
- Man hinner faktiskt sakna varandra lite. Det blir lätt så att man tar varandra för givet när man aldrig är isär. De där små sakerna som han gör här hemma kommer bli betydligt mer uppskattade när han kommer hem igen, i alla fall ett tag.
Nackdelar med att han åker:
- Det blir betydligt svårare att få saker gjorda, jag har alltid haft svårt att göra saker när jag har barn runt mig, jag vill göra saker ensam, typ städa eller handla eller så. Då brukar han ta hand om barnen och göra något med dem medan jag gör sånt, eller så gör han det och jag slipper. Ja jag är lite bortskämd på den fronten.
- Jag sover betydligt sämre när han inte är hemma. Jag har alltid haft brandfobi t ex, och har alltid väldigt svårt att slappna av och somna och få ordentlig sömn när jag är ensam ansvarig för allt, jag inbillar mig att det mesta kommer att hända, från att det börjar brinna mitt i natten till att någon ska slå halvt ihjäl sig eller liknande. (En gång brann vår bil upp så såna saker KAN hända)
- Det är fruktansvärt TRÅKIGT att vara den enda vuxna. Nu börjar jag ju ha ett umgänge som jag kan prata med även i den här stan, men det är ändå tråkigt att inte kunna prata spontant med någon annan vuxen.
Som man brukar säga, det finns inget ont som inte har något gott med sig..förr eller senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar