Tack för skogen

Vi har turen att bo bara någon minut ifrån en rätt stor skog (tillräckligt stor för att det ska få plats 15 rådjur som man aldrig märker förrän de hoppar fram rakt framför näsan i alla fall.) och den är en riktig välsignelse vissa dagar. Som idag t ex. Jag bara tog med mig barn och hundar och de rastar sig utan min medverkan. Tim och Lucas leker snällt och hoppar runt mellan berg och stubbar, leker med Heepa och plaskar i "lilla sjön" på berget osv. Så jäkla skönt att slippa engagera sig med att hitta lekkompisar, ta med saker ut osv.
Pinnar, kottar och stenar blir leksaker i barnens händer, stora stenar blir klätterställningar, och balansövningar utförs på stubbar och bergskanter. Jag älskar det. Vi bor "i stan" fast i utkanten, och har ändå så mycket natur utanför dörren i princip.

 

Ett par timmar i skogen, en minuts promenad hem och sen är det lugnt och skönt här hemma i flera timmar då de vilar vid tv:n... även hundarna :) 

Vi har visserligen haft skog nära på nästan alla ställen jag bott förut med, men inte lika stor skog och inte lika nära. Det enda ställe jag kan sakna är nog när vi bodde i Katrineholm, med fem minuters promenad till en strand, och ändå bara en tio-femton minuter lång promenad ner till stan.. Fast det fanns ett riktigt läskigt berg där mitt ibland husen, DET saknar jag INTE. Alla ungar var supersnabba dit varenda dag bara för att alla förbjöd dem att gå dit. Även Lucas...