Vad är det med folk och lappar?

Under min livstid har jag då och då mottagit diverse lappar i brevlådan eller på dörren. Lappar som berört saker som folk uppenbarligen tycker att jag gjort eller tycker fel i. Men som de inte vågar stå utanför dörren (eller i min hall för all del) och berätta för mig, öga mot öga.

Är det bara jag som blir hånfull och full i skratt samtidigt som jag tappar all antydan till respekt för människor som gör så här? Jag kan för mitt liv inte förstå varför man inte kan stå för sin åsikt genom att PRATA med den det gäller, ge den en chans att svara och kanske komma fram till en lösning. Det är lågstadievarning på detta lappskrivande i min värld.
Ok om lappen skrivs av en 15-åring som har dåligt självförtroende och tror att jag ska bli arg, men som regel har mina lappar kommit från folk som passerat 40, nu senast skulle jag tro att personen i fråga har passerat 70 t o m. Och ändå har man inte mer mognad än att göra så? Jösses...

Det är väl en möjlighet att det kan vara lite för mycket fritid och för lite aktivitet inplanerat i de här människornas liv, att det EGENTLIGEN är lite synd om dem, att de är ensamma och inte kan roa sig på andra vis än att leta fel hos andra.. Men det borde ju finnas NÅGRA andra alternativ till sysselsättning tycker jag. Eller som min stallkamrat sa för någon vecka sedan:
"Det kanske ÄR så att man blir en bitterfitta när man passerar 35, och så blir det bara värre hela tiden?" Jag hoppas inte det, för då ligger jag risigt till, jag som blir 34 om ett par månader bara...