Tråkigt besked

I stallet där jag rider har man också en liten uppfödning av hästar, och de har fått fram några väldigt fina hästar, vilket alltid är kul förstås. En av dessa är verkligen en favorit för mig, Prins Zandor heter han.

Zandor har till och från haft diverse småkrämpor som hälta, stelhet och så vidare, och hans ägare tog honom för röntgen i tisdags, planen var att röntga halsen, då hon misstänkte eventuella pålagringar i halskotorna (Atlas och/eller Axis) men resultatet visade någonting helt annat, dessvärre kroniskt och icke behandlingsbart. Han har ett medfött fel bak i ryggen så det finns dessvärre inget att göra, finaste Zandor får flyga till Trapalanda nästa vecka.

Jag må vara ensam med barnen, men jag kommer absolut att försöka komma ut till stallet på måndag och säga hejdå till Zandor. Mysigare häst får man leta efter. Sånt här är så tråkigt, han är ju "bara barnet" men redan har han såna problem. Men man kan inte gardera sig för allt. En tröst är att han i alla fall inte ridits och därmed fått rejält ont, på ganska länge. Matte har känt på sig att det inte är bra. Man får räkna de positiva sakerna... och vara stark. Det är aldrig kul att avliva en häst (eller NÅGOT djur) men ibland måste man för djurets bästa.

Han kommer vara saknad, denna godmodige lille charmknutte till häst.